För att förändring ska ske måste det finnas en stark
feministisk rörelse, och det finns redan idag en fantastisk bredd i den
rörelsen – fotbollsföräldrar som blir förbannade när bara pojklagen är de som
får nya tröjor, fackförbundet Kommunal som kräver nej till vinst i välfärden
eller förskoleföräldrar som reagerar när barnen inte får samma möjligheter i
skolan och förskolan.
När vi är många som organiserar oss för förändring kan vi
också göra skillnad. Tillsammans lyfter vi upp de feministiska frågorna på
dagordningen. Men när vi väl är där, då måste vi välja hur vi ska förändra. Och
här kommer vi inte alltid att vara överens.
I Malmö har skillnaden mellan höger och vänster varit
tydlig. För även om alla partier säger sig vara för jämställdhet är det stor
skillnad i praktiken.
- 2011 tog vi utvecklingsplanen för
jämställdhetsintegrering med målet att Malmö ska vara en jämställd stad 2020.
All kommunens verksamhet ska jobba med jämställdhet. Oppositionen
bestående av Sd och de borgerliga partierna sa nej
- I Malmö har vi höjt lönen med 1000kr i månaden i
lågavlönade kvinnodominerade yrken. Något som de borgerliga strök i sitt
motförslag till budget
- Vi har infört genuspedagogik i skolor och förskolor,
borgarna är konsekvent emot.
- I Malmö har även papperslösa kvinnor rätt till stöd undan
våld i nära relationer – något som inte uppskattas av högern
Tack och lov styrs inte Malmö av den borgerliga
alliansen, för då hade inte vårt jämställdhetsarbete funnits. I Malmö har vi
istället fört en feminism från vänster.
Skillnaden finns inte bara i Malmö. Vi ser hur den
borgerliga högerpolitiken på nationell nivå slår hårt mot kvinnor.
Inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat med 1500kr i månaden under
alliansen. Skattesänkningar som främst gått till högavlönade män har
prioriterats medan nedskärningar i vår offentliga sektor har lett till att kvinnor
fått stressa mer, anhörigvården har ökat och personaltätheten minskar. Den
borgerliga regeringen har satsat 27 gånger mer på skattesänkningar än på vård,
skola och omsorg.
Även om vi över höger-vänsterskalan kommer kunna enas
kring vissa problemformuleringar kommer våra lösningar se olika ut. Vi kan se
hur det är ett problem med snedfördelningen av det obetalda hemarbetet. Men
våra lösningar skiljer sig åt. Högerns lösning heter RUT dvs skattesubvention
av hushållsnära tjänster. En satsning som innebär att andra kvinnor kommer hem
och städar åt de kvinnor som redan har gott om pengar. Våra skattepengar
subventionerar städtjänster åt överklassens kvinnor. Vänsterns lösningar
handlar istället om 6-timmars arbetsdag och individualiserad föräldraförsäkring.
Vi kan enas om att det är ett problem med våld i nära
relationer. Men medan vänstern lyfter fram strukturer och samhällsproblem och
har föreslagit ett ökat statligt grundstöd på 200 miljoner kronor så pratar
högern om enskilda individer som slår.
För mig innebär feminism solidariska gemensamma
lösningar. Att vi Tillsammans skapar ett samhälle där alla får plats
oavsett kön, klass eller etnicitet. Ett samhälle där vi finns för varandra. Då
går det inte att blunda för att det krävs en förändring av ekonomin och den
idag samhällstyrande principen att pengar och vinst går före människors behov.
Det feministiska arbetet ska ta sin utgångspunkt i kön,
men kan aldrig handla enbart om kön. Jag, och vänsterpartiet, kommer inte
att sitta med i ett styre där högerpartier sitter med, för jag vet att deras
lösningar inte är den feminism jag tror på. Den är inte ”New Action on
women´s rigths”.
Jag hoppas att vi i Malmö samlas tusen och tusen för att
kräva förändring och jämställdhet. Men vi kan inte bara kräva feminism – vi ska
kräva en feminism från vänster. För den går från ord till handling.
Martina Skrak (V)
jämställdhetskommunalråd i Malmö
http://www.vmalmo.se/ |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar