Reproduktion som patriarkalt förtryck

Vad är egentligen grunden till patriarkatet? Frågan kan tyckas onödigt teoretisk, är det verkligen meningsfullt att diskutera ursprunget till något vi lever i?

Som feminist är det lätt att hamna i att beskriva patriarkatet som något helt obegripligt, ett absurt förtryck som bara kommit till oss från ingenstans. Det är inte konstigt, ofta används förklaringar till patriarkatet emot oss. När antifeminister förklarar grunden till förtrycket vi utsätts för så använder de det också som ett argument för att rättfärdiga det. Vi måste analysera patriarkatet, men med föresatsen att vi ska krossa det. Alltså inte bara ett förment ”objektivt” beskrivande av sakernas tillstånd, utan en analys som syftar till att ta fram medel för att förändra samhället.

Centralt i det patriarkala förtrycket har varit makten över de reproduktiva förmågorna hos människor med livmoder. Att förbjuda eller begränsa abort, att stympa kön, att skuldbelägga de som har ”fel” sexualitet, att bygga upp samhället kring de heteromonogama relationer inom ramen för vilka reproduktionen sedan sker. Föreställningen att det i samhället finns två grupper, kvinnor och män, att dessa står i motsats till varandra och ska komplettera varandra i heteromonogama relationer, handlar också om att möjliggöra reproduktion inom de relationer som därur skapas.

I sin bok Kärlekskraft, makt och politiska intressen driver statsvetaren Jónasdóttir tesen att grunden för patriarkatet är just att skapa förutsättningar för exploaterandet av kvinnors reproduktiva förmåga. patriarkatet erkänns kvinnor utifrån sina relationer med män. Genom sin relation med mannen erkänns kvinnan som könsvarelse och i förlängningen också som människa. Som förmodad kvinna är ens existens alltid villkorad utifrån detta, du pressas in i reproduktionen för att få en plats i det patriarkala samhället.

Det finns också de som inte anses lämpliga att reproducera sig. Reproduktionen ska ske inom ciskönade heterosexuella kärnfamiljer, i rätt ålder, med rätt samhällsstatus och så vidare. De som faller utanför straffas ofta såväl socialt som ekonomiskt och ibland med rent fysiskt tvång. Ett av det mest brutala exemplen är de tvångssteriliseringar som utfördes på de som inte ansågs lämpliga, eller på personer som vill genomgå en könskorrigering fram till för bara några år sedan. Den som å andra sidan har ”rätt” slags förhållanden för barnafödande pressas ofta socialt till att skaffa barn.

Vad säger detta oss om feministisk kamp? Jo, att vi måste börja prata om reproduktionen, om hur den organiseras i detta samhälle och vad det innebär för oss som vill kämpa mot patriarkalt förtryck. För även om exploaterandet av vår reproduktiva förmåga utgör grunden till förtrycket utgör den reproduktiva förmågan också ett maktmedel, precis som arbetare kollektivt kan vägra att arbeta för någon annans profit kan vi också kollektivt vägra reproducera oss på patriarkatets villkor. Makten finns i våra händer, det handlar om att använda den kollektivt.

Fanny Åström

Läs mer av Fanny på arsinoe.se 

Twitter: @sinoes

Nej till särartsfeminism i alla dess former

“Om du lämnar ditt barn till din man, acceptera att barnet kommer att: lägga sig på annan tid än du tycker är lämpligt, få på sig blöjan med baksidan fram och skrika mer än du skulle tillåta”, citat av Maria Borelius, före detta moderat handelsminister, som skrivit boken ”Sedan du fött”. Detta är konservatism och särartsfeminism (om det ens kan kallas feminism). Män och kvinnor är i grunden biologiskt olika och ämnade för olika uppgifter. Istället för att sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt bör alla ägna sig åt det kvinnor och män traditionellt ägnat sig åt.

Socialisten Nina Björk skrev den i feministiska läger hyllade boken “Under det rosa täcket“, i vilken hon gör upp med särartsfeminismen. På senare år har Björk kommit till nya insikter. Hon kritiserade Birgitta Ohlsson (Fp) när hon tackade ja till att bli EU-minister trots att hon var gravid. Björk själv led när hon lämnade sina barn på förskola. Hon förstår inte hur en kan prioritera sin karriär på det sättet när en har barn. Det här är bakåtsträvande särartsfeminism. Eller som debattören Karolina Ramqvist uttryckte det; “Nina Björk är nykonservatismens starkaste filosof”. Björk försvarade sig med att det är det kapitalistiska systemet det är fel på.

Likhetsfeminister menar att kön framförallt är en social konstruktion. Olika uppväxt, förväntningar och strukturer ger oss olika roller i samhället - och det gynnar män.

Så långt är socialistiska feminister, till skillnad från konservativa feminister, oftast med oss liberaler. Liberala feminister inser att klassiskt kvinnligt kodade yrken och uppgifter nedvärderas i samhället. Det är ett feministiskt problem och ska bekämpas. Men till skillnad från konservativa vill vi inte låta det stanna därvid, utan uppluckra gränserna mellan manligt och kvinnligt. Även här är socialister med oss liberaler.

Men socialister talar ofta om att kapitalismen uppvisar en manlig världsbild. Att kapitalismen är skapad av och för män. Anledningen till att kvinnor och liberala feminister strävar efter kvinnors möjlighet till karriär och tjock plånbok är för att vi är förledda av det manligt kodade, kapitalistiska systemet. Och det systemet ska feminismen göra upp med, enligt dessa. Men utgår en från att pengar och karriärklättrande är manligt, gör en på samma gång en generaliserande analys om mäns och kvinnors natur. Resultatet blir att kvinnor som vill ges samma möjligheter som de män klassiskt har haft skuldbeläggs.

Att kämpa för kvinnors möjlighet till karriär och framgång och omfamna det marknadsekonomiska systemet är inte att lida av penisavund. Inte förrän kvinnor är ekonomiskt oberoende av män kommer sann jämställdhet att uppnås. Där är den liberala kampen oumbärlig.

Socialister klär sig i likhetsfeministiska kläder för att bedriva klasskamp. I jämställdhetskampen vandrar konservativa och socialister hand i hand - rakt tillbaka till femtiotalet. Det krävs liberaler för att bryta förhindrande könsnormer och låta kvinnor och män slippa reduceras till enbart kvinnor och män, och istället låta oss vara precis dem vi själva vill vara.

Josefine Temrell, feministisk talesperson Unga Folkpartiet
Anna Zachrisson, andre vice ordförande Unga Folkpartiet Skåne

http://unga.folkpartiet.se/

Hur förändras jämställdhet under en kvinnas liv?

Vid Nordiskt Forum den 14 juni, kl 10.00, i Malmö kommer Kristdemokratiska Kvinnoförbundet diskutera om jämställdheten förändras under en kvinnas liv.

Kristdemokraternas syn på jämställdhet utgår ifrån alla människors lika värde. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att förverkliga sina drömmar. Jämställdhet handlar enligt kristdemokraterna till stor del om attityder som påverkar framför allt kvinnor under hela deras liv. Jämställdhetsperspektivet behöver därför genomsyra alla politikområden. Det innebär att Kristdemokraterna strävar efter att uppnå jämställdhet inom såväl familjelivet som i arbetslivet.

I regeringsarbetet är Kristdemokraterna stolta över att bidragit till att 1,6 miljarder avsatts till olika jämställdhetsåtgärder 2007-2010. 2012 avsattes 239 miljoner kronor till jämställdhetspolitiken. Regeringens jämställdhetsarbete är uppdelat i 4 områden, d.v.s. jämn fördelning av makt, ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet samt att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.

Nordiskt Forum 2014

Den 12-15 juni 2014 kommer tusentals personer att samlas i Malmö för att sätta agendan för framtidens jämställdhetspolitik. Konferensens program och diskussioner grundar sig i FN:s Kvinnokonvention, Pekingdeklarationen och Handlingsplanen från Peking. Nordiskt Forum Malmö 2014 syftar till att samla aktörer som vill utveckla ett jämställt samhälle – i Norden, Europa och internationellt. Kristdemokraterna och deras Kvinnoförbund ser det som en självklarhet att delta i detta arrangemang. Kristdemokraternas Kvinnoförbund arrangerar t.ex. ett seminarium om hur jämställdhet ser under en kvinnas liv. Seminariet äger rum den 14 juni kl 10.00. Vid seminariet deltar bl.a. Kvinnoförbundets ordförande Marie-Louise Forslund Mustaniemi. Kristdemokraternas Kvinnoförbund kommer även delta i diskussioner vid andra seminarier. Exempelvis i ett seminarium om surrogatmödraskap, lördagen den 14 juni, kl 10.00.

Kristdemokraternas Kvinnoförbund vill vid sitt seminarie diskutera:

1 Jämställd ekonomi.

2 Jämställd hälsa – jämlik vård.

3 Integration - utlandsfödda kvinnor ska få stöd att komma in i det svenska samhället.

4 Livspusslet – familje- och arbetslivet måste fungera.

5 Miljöfrågan – kvinnor gör mindre ekologiska avtryck och det behöver även resten av samhället anamma.

6 Rättssäkerhet – Nolltolerans mot mäns våld mot kvinnor.

7 Globala frågor – Kvinnor ska uppmärksammas i freds- och återuppbyggnadsprocesser enligt FN-resolutionen 1325.

Marie-Louise Forslund Mustaniemi , KDK-riks                         Marilyn Pettersson, KD - Malmö

https://www.kristdemokraterna.se/

Förhindra våld genom förståelse för könshierarkier och maskulinitet

Såsom jag ser på samhället uppfylls inte de grundläggande mänskliga rättigheterna för många. Utav dem är de flesta kvinnor. Här i Sverige är det kanske bättre men det finns mycket att göra när det gäller mansbilden och hur den påverkar kvinnors möjligheter och situation. Därför är jag feminist och medlem i Män för Jämställdhet. – Jukka

För en tid sedan var det en nazistattack mot några feminister på den gatan jag bodde på i Malmö. En fotbollssupporter har även mist livet senaste tiden på grund av meningslöst våld. De är ofta män som slår och jag vill arbeta mot våldet. Jag är en övertygad feminist och tror att det bara är genom engagemang som vi kan bryta vår våldskultur. Därför är jag med i Män för Jämställdhet. – Petter 

Vad är Män för jämställdhet

Initiativet till det som så småningom blev Män för jämställdhet togs av Rädda Barnen 1993 då man i Rädda Barnens styrelse beslutade att manifestera ett upprop i reaktion mot mäns våld och övergrepp på kvinnor. Detta ledde till bildandet av Manliga Nätverket som sedan några år tillbaka heter Män för Jämställdhet.

Män för jämställdhet är feministisk organisation för som verkar för jämställdhet, kvinnofrid och mot våld. Vi verkar med särskilt fokus på män och pojkar och deras förhållningssätt till andra och sig själva. Vi har samarbetat med ROKS, SKR, Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor och andra organisationer samt nätverk som kommer till Nordiskt Forum. Vi har alltså många sätt, projekt och mål med vårt arbete. Vi utvecklar ständigt nya arbetssätt och projekt för att ligga i framkant.

Världen förändras, oftast till det bättre. Nu har vi en feministisk medvind i Sverige som vi uppskattar och försöker hänga med i! På senaste tiden har det hänt många saker som lyfter fokus på den feministiska debatten och också debatten om våld.

Det är viktigt att vi diskuterar jämställdhet, maskulinitet och våld samt att inte alla män är våldsamma. De flesta som utövar våld är unga män och det är viktigt att vi samtalar om unga, maskulinitet och våld. Våldet finns på överallt. Skolor, arbetsplatser, gator och fotbollsarenor är utsatta.

Forskning från Världshälsoorganisationen visar att det mest effektiva sättet att förhindra mäns och pojkars våld är genom förebyggande arbete baserat på en förståelse av könshierarkier och maskulinitet. Det gör vi bland annat med projekten Frihet från Våld och Machofabriken.

Vår Riksorganisation har 15 anställda och vi finns i 7 städer där våra 450 medlemmar arbetar med allt från pappagruppsverksamhet, killfrågor, volontärarbete, utbildningar, skolprojekt, Nätverket mot trafficking, föreläsningar om mäns våld, maskulinitet och våld, internationella projekt, film och teaterbesök och studiecirklar.

Läs mer om Män för jämställdhets projekt och lokala aktiviteter www.mfj.se 

Vi ses på Nordiskt Forum!

Stafettpinnen är vår - nu fortsätter vi kampen!

När jag blev vald till att stå med på vallistorna för F! Skåne så fick jag ett längre mess från min mamma. Hon skrev:

"Tänkte på en sak. Det är helt fantastiskt att du överhuvudtaget får möjlighet att stå på en vallista till landstingsval. Min mormors mamma födde 17 barn och dog i barnsäng på grund av bristande mödravård och fattigdom. Min mormor födde sju barn och kämpade hela livet för att kunna ge sina barn en trygg och bra uppväxt oavsett kön. Min moster tvångssteriliserades på femtiotalet för att hon diagnosticerades som 'sinnesslö'. Min mamma fick börja jobba när hon var femton år och var ensamstående mamma med allt vad det innebar av oro och pengabrist. Jag har trots bristande ekonomi givits möjlighet att studera och du står på VALLISTAN till region Skåne!!!! Så många kvinnor som kämpat innan oss för att ge oss möjligheter. Det är dags att ta över stafettpinnen och flytta fram gränserna ytterligare. Luv"

Och sen har vi min mamma, födde mig och min lillebror när hon var väldigt ung. har kämpat var dag i livet för att vi skulle få en trygg uppväxt och att det alltid skulle stå mat på bordet men har trots detta alltid känt sig otillräcklig och känt ånger för att vi aldrig fick en "riktig" uppväxt. Hon jobbade till slut sönder sig och blev senare diagnosticerad med borderline. Arbetsskador som ett brutet ben, krånglig rygg m.m. går att behandla och tas ofta på allvar. "Här har mannen knegat för sin familj och så händer det här?!?. Han kanske till och med får ersättning för det som hänt.

Det psykologiska är svårare att "ta på" och säga att en ej kan komma till jobbet pga depression eller få sjukledigt på grund av en psykisk sjukdom är inte lika lätt. Varför? För att det är arbetsskador som oftast drabbar kvinnor. Så därför handlar det ej bara om klass. Arbetarklassen består ej bara av vita män, utan även kvinnor. Hens, bisexuella, transexuella, flator, bögar, funktionsnedsatta, rasifierade m.m. Klasskampen handlar ej bara om klass. Och det behövs fler perspektiv, förtryckande strukturer finns i alla skikt och att vara en arbetarklass cis-man är lättare än att vara en arbetarklassens tvåbarnsmamma.

Feminismen behöver vara intersektionell för att inkludera alla. Vi måste integrera alla perspektiv för att skapa ett samhälle där alla har samma förutsättningar. F! förespråkar en intersektionell feminism, vilket inget annat parti i dagsläget gör. Jag ser F! som vår räddning i detta patriarkala mörker. Det händer nu!

1 maj tal av Felicia Piltz. Hon kandiderar till regionfullmäktige i Skåne för Feministiskt Initiativ

Karriär i staten

Fackförbundet ST s medlemmar jobbar i staten. Självklart finns det arbetsproblem där som på alla andra arbetsplatser exempelvis i det privata näringslivet. Men på många sätt är staten en riktigt bra arbetsgivare – kanske särskilt om du är kvinna och sugen på en chefskarriär. Det syns särskilt om man tittar på hur vanligt det är med kvinnor på ledande positioner.

I mars i år var hela 43 procent av de statliga cheferna kvinnor. Granskar man dessutom hur det ser ut på allra högsta ledningsposition ser det ännu bättre ut. Av landets universitetsrektorer är idag 50 procent kvinnor och bland generaldirektörerna ser bilden nästan likadan ut.

Jämför man med den privata sektor så visar det sig att två tredjedelar av cheferna är män och i kommuner och landsting är det omvända förhållandet, där är två tredjedelar av cheferna kvinnor.

Men Fackförbundet ST anser att den viktigaste frågan för att uppnå jämställdhet handlar om pengar. Att ha en lön som det går att leva på och en lön som inte gör en beroende av partnerns inkomst. När det gäller lönebilden kan man konstatera att staten inte är lika könsuppdelad som många andra arbetsplatser. Men det betyder inte att staten är befriad från könsuppdelade arbeten. Också här ser vi könsmönster men långt ifrån lika tydligt som till exempel i kommunerna eller i delar av det privata näringslivet.

Fortfarande tjänar kvinnor i staten mindre än männen och det vill vi komma tillrätta med. När regeringen drev igenom att avskaffa den årliga lönekartläggningen var ST mycket kritiska till förslaget. Vi är övertygade om att årligt återkommande kartläggningsarbete skyndar på utvecklingen mot lika löner.



Inger Ehn Knobblock
Utredare

Fackförbundet ST 

Organisering på nätet där agendan är jämlikhet

Genom den tekniska utvecklingen de senaste 20 åren har möjligheterna att organisera sig politiskt drastiskt förändrats. Genom sociala medier kan en person lyfta en politisk fråga ena dagen, och 24 timmar senare kan den ha uppmärksammats av tusentals människor och snappats upp av dagspressen. En enskild händelse kan skapa en våg av protester och en snabb mobilisering för till exempel en lagförändring eller liknande. I denna utveckling har det skapats en mängd olika feministiska organisationer, grupper, tankesmedjor, bloggar, kampanjer, nätverk och massa mer.

Vi funderade i vårt feministiska engagemang på hur olika jämlikhetsrörelser kan bli bättre på att utnyttja nätets potential. Internet är geografiskt gränslöst, det går att nå många människor, sprida budskap och mobilisera folk snabbt. 
Den digitala utvecklingen ställer också nya krav på hur en kan orientera sig i det massiva informationsflödet som ständigt pågår. Hur kan vi göra för att folk inte bara ska gilla något på Facebook och sedan glömma bort det? Hur kan vi underlätta engagemang som sträcker sig även utanför nätet?

Internet erbjuder en fantastisk potential för den feministiska rörelsen att utbyta erfarenheter med andra organiserade som jobbar med till exempel antirasism, funktion och tillgänglighet och ekonomisk utsatthet.

Agenda: Jämlikhet är projektet som utnyttjar nätets potential. Vi vill skapa en överblick över det organiserade jämlikhetsarbetet som finns och visa på den mängd olika sätt för en att delta. Idag är mer än 60 jämlikhetsorganisationer anslutna till plattformen i Göteborg. I höst vill vi starta upp en plattform i Malmö!

Vi vill genom agendajamlikhet.se sänka tröskeln för organisering och göra det lättare för intresserade personer att delta och engagera sig för jämlikhet.

Agenda: Jämlikhet är en plats för konstruktiva diskussioner för att främja arbetet för jämlikhet. Fokus är på vilket sätt vi kan jobba för förändring.  Vilka strategier finns? Vilka erfarenheter har de som arbetat med olika jämlikhetsfrågor? Vad är svårt? Vad har fungerat? Hur kan vi använda oss av nätet för att förändra begränsande strukturer och skapa bättre förutsättningar för utsatta grupper?

Kom till Parks-scenen kl. 15, fredagen den 13 juni så diskuterar vi hur vi kan ta det feministiska arbetet till nya höjder!

Vi ses i Malmö!

Nora Oleskog Tryggvason och Anna Lindeborg, projektledare för Agenda: Jämlikhet.

”Jag vill höja min självkänsla!”

Jag har mött hundratals tjejer som uttrycker samma sak. De är inga offer för de söker upprättelse mot ett samhälle som hela tiden påvisar dem att de skall tro allt annat om sig själva än att de duger. De har påverkats av alla normer, budskap, dolda och synliga, och tryckts ner i skorna, men de vägrar att stanna där. Varför? För de mår för jävla dåligt av att stanna där.

Mitt namn är Johanna Salama. Jag är utbildad socionom och har under många år arbetat med unga tjejer både i förebyggande och behandlande syfte. B la startade och drev jag United Sisters, Fryshuset i Malmö under fem år och förra året startade jag FreeZone som jag idag driver. Båda verksamheterna har som fokus att stärka självkänslan hos unga tjejer i åldern 13-20. Detta görs både i grupp och enskilt med hjälp av samtal och aktiva övningar. Jag kommer att gästblogga denna vecka med syfte att synliggöra hur tjejernas livssituation ser ut med fokus på deras självkänsla och känslan av rätten till det egna livet.

I stort sett alla jag möter i mitt arbete påverkas negativt av de normer som råder om hur en tjej skall vara. De förväntas vara smarta och duktiga i skolan, men inte pluggisar. Sexiga, men inte sexuella. Snälla, men inte mesiga. De skall stå upp för sig själva, men inte vara kaxiga. De skall se bra ut, men inte för bra så att de anses vara stroppiga och utseendefixerade. Det är HELT omöjligt att leva upp till alla dessa förväntningar och det är inte ens önskvärt. Det är inte konstigt att så många mår dåligt. För vem skulle kunna gå på den kniveggen utan att tippa över åt något håll?

Med en god självkänsla skapas goda förutsättningar för ett gott liv. Vi kan inte alltid råda över omständigheterna runt oss, men vi kan bättre hantera dem med en god självkänsla. En låg självkänsla ökar risken för destruktiva beteenden och relationer, vilket skadar självkänslan ytterligare och påverkar vår psykiska och fysiska hälsa. Det blir en negativ spiral.

Självkänsla är ens känsla av sig själv, dvs hur en ser på sig själv och tycker om sig själv som person. Det handlar om det inre medan självförtroende handlar om det yttre, dvs ens tilltro till ens förmåga att prestera. Det är viktigt att förstå skillnaden på dessa två då en kan ha låg självkänsla, men gott självförtroende, vilket inte är att förväxla.

När tjejerna uttrycker att de vill höja sin självkänsla handlar det om att de vill förbättra sin relation till sig själva. Inget är viktigare än relationen till en själv. Trots detta lägger de flesta ofantligt mycket mer tid på att lära känna omgivningen med dess förväntningar och värderingar än sig själva för att kunna passa in. Detta bidrar till att alltför många inte tycker att de duger som de är, inte vet vilka de är och inte kan stå upp för sig själva. Så hur hänger detta ihop med sexualitet och relationer?

En tjej som arbetade aktivt med att höja självkänslan uttryckte ”vem är jag till att säga nej. Vill han ha sex med mig får han väl ha det.” Hon kände inte att hennes kropp tillhörde henne, vilket gjorde att vem som helst när som helst kunde göra anspråk på henne. Hon såg inte sitt eget värde och kände inte att hennes kropp var hennes egen. Hon är tyvärr inte unik! När hon höjde sin självkänsla och såg sitt värde, kunde hon sätta gränser för sig själv och mot andra. En annan tjej berättade att hennes pojkvän pushade henne till att de skulle ha sex för hans vänner retade honom. Vännerna sade att hon var en nunna. Men, som hon sa, ”så fort vi kommer att ha sex kommer jag att bi kallad för hora av dem.” Det krävdes en stark självkänsla hos tjejen för att kunna känna efter vad hon själv ville och våga agera på det.

Alltför många av de tjejer och kvinnor jag möter har haft sin första sexuella upplevelse mot sin vilja eller och under inflytande av alkohol, blivit utsatta för sexuella trakasserier och våldtäkter. Detta påverkar såklart många gånger bilden av ens sexualitet och ens värde negativt. Gemensamt är att tjejerna inte får äga sin sexualitet. De förväntas ställa upp och att knipa ihop. De förväntas absolut inte onanera, vara kåta, vilja ha samlag, anmäla om det inte är samtycke, säga nej när de inte önskar etc. Skuld, skam och ansvar läggs på tjejerna. Många gånger inser de inte att det är en våldtäkt de utsatts för och bär hemligheten djupt inom sig.

En 14 årig tjej blev utsatt för en av de få våldtäkter som alla skriver under på är en definierad våldtäkt, dvs en överfallsvåldtäkt av en okänd man. Detta resulterade i att hon inte längre var oskuld och hon blev gravid. Hon anmälde våldtäkten. Trots detta tog det inte lång tid förrän andra tyckte att hon borde vara över det och inte må dåligt över det längre. Hon började även få anklagelser och sneda blickar på sig. Frågor såsom ”varför gick du där när det var mörkt? Varför svarade du på hans fråga om vad klockan var etc?” I slutändan blev mannen utsläppt från häktet och tjejen ville flytta från staden för att slippa stöta på sin förövare. Hon fick bära skulden av vad han hade utsatt henne för då hon på något sätt borde ha kunnat undvika våldtäkten genom att inte vara ute och inte prata. Jag fylls av en sådan ilska under vilka förutsättningar vi lever i detta samhälle och jag ser dagligen hur detta drabbar våra tjejer negativt.

Sex och lust skall få bäras av alla och likaså rätten till sin egen kropp och sitt eget ja eller nej! Så självklart!

freezone.nu

Vinstjakten i välfärden är ett feministiskt hot – rösta i EU-valet

Det är snart dags. Snart ses vi alla tusen och åter tusen feminister i Malmö. Jag längtar. Jag längtar kraften i att samlas så många feminister för att staka ut strategierna för en jämställd framtid. En annan värld är möjlig. Den feministiska rörelsen växer och kraven på en jämställd framtid är starka. Vi kräver förändring

Vi ser att kvinnors rättigheter pressas tillbaka över hela EU. I Spanien ifrågasätts kvinnors rätt till abort. I Grekland har finanskrisen lett till att grekiska kvinnor knappt har råd att föda på sjukhus. Resolutioner om kvinnors rätt till sin reproduktiva hälsa röstas ner i EU-parlamentet. Närmre var fjärde ung EU-medborgare står idag utan arbete

Och bakom stängda dörrar förhandlas i skrivande stund ett nytt frihandelsavtal mellan USA och EU. TTIP (Transatlantic Trade and Investement Partnership) heter det. Avtalet innebär bl.a. att företag ges rätten att stämma enskilda stater om dessa länder gör regleringar som ”hindrar” företagens verksamhet. Ett sådant hinder är till exempel att reglera eller förbjuda vinstuttag i välfärden. Avtalet skulle alltså i praktiken kunna innebära att länders möjlighet att reglera, bygga och utveckla en demokratisk välfärd begränsas. I Slovakien har det redan hänt. Där stämde ett privat företag staten pga. att deras rätt till vinstuttag i sjukvården begränsades. Företaget vann

I Sverige idag ser vi hur privata välfärdsföretag pressar sina anställda, anställer färre, anställer på sämre villkor – allt för att få ut lite mer vinst. Och vi ser hur den offentligt styrda vården följer efter i samma spår. Vinstkraven har nämligen börjat gälla där med. Ni vet – annars är det ju inte konkurrensneutralt. Det är vi kvinnor som står för notan. I form av sämre anställningsvillkor och löner och i form av sämre service

Att bygga en fungerande välfärd – vård, omsorg, skola – är i grunden en feministisk fråga. Det handlar om kvinnors möjlighet till ekonomiskt oberoende. Och en fungerande välfärd som i vått och torrt går att lita på bör vara demokratiskt styrd. Kvaliteten ska vara så hög som möjligt och alltid svara mot människors behov av vård, skola och omsorg. Vinstintresset måste bort. Riskkapitalisternas girighet går stick i stäv med den solidaritet, omsorg och kvalitet som ska styra välfärden.

Den 25 maj är det val till EU-parlamentet. Det är ett viktigt val. I tider när EU hellre räddar bankerna med enorma stödlån än ser till att välfärdssystemen i de euroepiska länderna kan utvecklas behövs vi feminister med hjärtat till vänster för att driva den feministiska politiken.  I tider när rasistiska partier använder EU-valet som en språngbräda och plattform för sin antifeministiska politik är det vi som måste stå där och försvara och flytta fram positionerna för kvinnors rättigheter. Och i tider när liberaler och konservativa i EU-parlamentet och tillsammans med företagsledare bakom lyckta dörrar försöker förhandla bort rätten att utforma välfärden demokratiskt behövs vi

EU-parlamentet beslutar om TTIP i höst. Då ska vi se till att parlamentet har fyllts på med fler feminister och fler socialister som kan driva en politik för jämställdhet och rättvisa

Och efter valet den 25 maj – ja då ses vi. Då ses vi och tar nästa steg i kampen för en jämställd värld!

/Sara Svensson

Vänsterpartiet Malmö, Förstanamn till regionfullmäktige

http://svenssonsara.wordpress.com

Mänskliga rättigheter - jämställdhet nu!

"I sökandet efter de enklaste sanningar och med hänsyn till samhällets tillstånd, är det nödvändigt att gå tillbaka till grundprinciperna och gå till storms mot en del rådande fördomar!" Så formulerade sig Mary Wollenstonecraft redan på 1700-talet. På 1800-talet var det bl.a. Fredrika Bremer och Carl Jonas Love Almquist som uttryckte relativt fördomsfria åsikter om kvinnans myndighet i samhällslivet och rätt till ekonomisk självständighet. De utmanade patriarkala idéer och fördomar. I Fredrika Bremers roman Hertha framförs som en utopi att kvinnan är myndig, har rätt till en god utbildning och rätt att välja yrke. I Carl Jonas Love Almquists roman Det går an handlar det om den ogifta kvinnans ekonomiska självständighet och kärleksliv. Det var då, men hur ser det ut idag?

Låt oss tänka globalt. Vilka är då dagens samhällstillstånd och grundprinciper? Vilka fördomar råder i olika länder och samhället och grupperingar? Hur kan vi gå till storms mot dessa? Att klarlägga i syfte att förändra situationen är nödvändigt. Några områden som ska belysas är självklart:

1. Myndighetsfrågan - juridiska och politiska rättigheter - jämställdhet!
2. Ekonomi och social jämställdhet - rätt till egen försörjning!
3. Sexuell jämställdhet - rätt till sin egen kropp!
4. Mänskliga rättigheter - gör upp med kulturrelativismen!
5. Frihet från förtryck - demokrati och fred!

 Det blåser en varmt, nästan stormande, medvind för feministiska idéer idag i Sverige. Tack coh lov, det känns mycket bra. I jämförelse med förhållandena i EU, Europa och världen, ligger vi långt framme. Sverige är på god väg när det gäller jämställdhet både i arbetslivet och i familjelivet. Även om det återstår en hel del att göra, både med att bygga jämställda strukturer och att ständigt vara på vakt och avslöja fördomar. Det handlar om att undersöka, gräva där vi står och om att skapa nytt och bättre! Nordiskt Forum är en del av den skapandeprocessen!

Kerstin Vikner

Kerstin Vikner är historiker och författare till boken Speglingar - Havanna - New Orleans en roman om Fredrika Bremer och Jenny Lind.
Vikner förlag, Torna Hällestad 2012

http://www.viknerforlag.com/

Svalorna: Avskaffa nödens orsaker

"Kämpa först för och med dem som har det svårast, inte bara för att lindra nöd utan också för att avskaffa dess orsaker."
- Internationella Emmausrörelsens motto som utgör grunden för Svalornas verksamhet.

Svalorna Indien Bangladesh är en gräsrotsorganisation som arbetar med frågor så som miljö, jordbruk, genus och marginaliserade gruppers rättigheter. Vi stöttar flera program i både Indiens och Bangladesh för att stärka kvinnors roll och deltagande i samhället. I Indien samarbetar vi till exempel med kvinnoorganisationen Women's Collective som kämpar för kvinnliga bönders rättigheter och lokal matsuveränitet. Dessutom samarbetar vi med organisationen Evidence som arbetar för dalitkvinnors rätt till land, och även följer upp brott som begås mot daliter. Daliter kallades tidigare klasslösa och har länge funnits allra längst ner på den indiska sociala hierarkin - trots att diskriminering på grund av kast är förbjudet enligt lag.

Kvinnor, framför allt dalitkvinnor, i Indien befinner sig i en utsatt position i samhället. Många kvinnor i Indien arbetar inom det småskaliga jordbruket men deras roll och position som bönder erkänns sällan. Storskaligt jordbruk och agribusiness-företag är stora konkurrenter som utgör ett hot mot både småskaliga jordbrukare och den biologiska mångfalden. Flertalet av de kvinnliga bönderna arbetar som daglönare utan tillgång till eget land, produktionsmedel eller krediter.

Genom att avskaffa nödens orsaker vill vi stärka kvinnors roll i det indiska och bangladeshiska samhället. Därför arbetar vi på Svalorna tillsammans med våra partnerorganisationer för att stärka kvinnors rättigheter. Patriarkala samhällsstrukturer är svåra att bryta i Indien och Bangladesh, såväl som här i Sverige. Därför tror vi på kvinnlig mobilisering och organisering för att kvinnor ska kunna ta plats och vara delaktiga i alla aspekter i samhället. Likväl, är det viktigt att både män och pojkar är delaktiga i processen för ett mer jämlikt och rättvist samhälle, inget utesluter det andra.

Nordiskt Forum är viktigt för att på allvar kunna uppmärksamma olika kvinnofrågor. Här kan vi tillsammans ta upp och diskutera vilka steg mot förändring och förbättring vi vill ta i samhället. Erkännande av kvinnors arbete och erfarenheter behövs på olika samhällsplan. Under Nordiskt Forum vill vi på Svalorna belysa kvinnors situation och hur vi kan stötta kvinnor att hävda sina rättigheter och bekämpa förtryck i Syd. Därför sätter vi fokus på kvinnors matsuveränitet genom ett seminarium med gästtalare Sheelu Francis från Women's Collective i Indien och Karin nansen från Framtidsjorden/REDES Amigos de la Tierra Uruguay. Läs mer om seminariet här: http://nf2014.irg/programvy/index?s=536

Tillsammans kan vi undre Nordiskt Forum ta ett steg mot ett mer rättvist samhälle!

Hilda Svensson Thunström
Emilia Sternberg

Praktikanter på Svalorna Indien Bangladesh

www.svalorna.org

Motherhood = Womanhood

Hur kommer det sig att ett land som Ghana, med en BNP som växer så det knakar, politisk stabilitet, en sedan långt tillbaka vedertagen familjeplaneringspolicy, samt ett av Världsbanken prisat hälso- och sjukvårdssystem, fortfarande har en skyhög mödradödlighet? Ekonomisk tillväxt och policys i all ära men sett ur ett jämställdhetsperspektiv tror jag det blir tydligare varför Ghana inte kommer nå milleniemål nr 5: 100 dödsfall per 100 000 levande barn till 2015.

Över 80 % av alla barn i Ghana börjar idag grundskolan men andelen som går vidare till gymnasiet och universitetet är betydligt lägre för tjejer än för killar. Detta beror på fattigdom, brist på skolor och lärare, långa avstånd till skolan och tonårsgraviditeter men viktigast av allt: den kulturella attityden till flickor och kvinnor. Då flickor inte förväntas bidra till familjens framtiden försörjning tycker föräldrarna det är slöseri med pengar att de fortsätter studera efter grundskolan.

Jämställdheten tenderar att vara sämst i fattiga familjer, kvinnor äter sist och sämst, och får mindre utrymme och möjlighet att påverka, vilket för dem extra utsatta för risken att dö en graviditetsrelaterad död. Dessutom har kvinnor i fattiga familjer på landsbygden sällan egna pengar.

Många män i Ghana tycker att en stark kvinna ska förda barn hemma. Även mer utbildade kvinnor som bor i stan skickas traditionsenligt hem till sina mödrar ute i byarna när det är dags att föda barn. Kvinnorna föder ofta i sällskap av släktingar eller en barfotabarnmorska. Barfotabarnmorskorna kan hantera en normal förlossning men de flesta har inte tillräckligt med kunskap eller utrustning för att hantera eventuella komplikationer. Statistiskt sett har 15 % av alla förlossningar någon form av komplikation, vissa väldigt allvarliga.

I Ghana är kulturen stark vad gäller att föda många barn och flickor växer upp med mantrat att det är deras plikt att föda barn. Om du har färre än fem barn kommer inte bara männen utan även andra kvinnor se ner på dig. Moderskapet jämställs med att vara kvinna. Eftersom de flesta graviditetsrelaterade dödsfall är ett resultat av postpartum blödningar hos kvinnor vars livmoder inte drar ihop sig naturligt efter att ha fött många barn är detta synsätt förödande i kampen mot mödradödlighet.

Konventionen om avskaffande av alla slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) betonar vikten av en förändring av den traditionella rollen för män och kvinnor i samhället och familjen för att uppnå jämställdhet. Därtill tror jag att stärka kvinnor genom utbildning, ekonomiska möjligheter och att de förstår sina reproduktiva rättigheter är lösningen på den fortsatta sociala, ekonomiska, kulturella och sexuella underordningen av kvinnor på landsbygden i Ghana.

Erika Sjöström, RFSU MALMÖ

Erika Sjöström är sjuksköterska och folkhälsovetare. Hon har jobbat med SRHR i Ghana i 2,5 år, dels med projektet Kekeli Girls (som hon grundat och projektleder), och dels med RFSU (bistånd). Hon brinner för fattigdomsbekämpning, sexuell hälsa och mänskliga rättigheter.

http://www.rfsu.se/sv/RFSU-nara-dig/RFSU-Malmo/Lokalforeningen/

Syrian Women's Network

Syrian Women’s Network includes individuals and independent non-governmental democratic organisations working on issues of gender equality, consolidation of democracy, human rights, civil peace and transitional justice; and women’s participation in decision-making in future Syria. It aims to form a powerful force in the process of democratic transition towards a free civil unified sovereign Syria, a state of equal citizenship without any discrimination.

The Network, founded in May 2013, aims to change the Syrian Constitution to include laws guaranteed in the Universal Declaration of Human Rights, the International Covenant on Civil and Political Rights, and the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW).

Since the start of Syrian revolution, human rights situation has relentlessly deteriorated. In September 2011, the Independent International Commission of Inquiry on Syria – mandated by the UN Human Rights Council– echoed the warnings of human rights organisations and reported grave violations committed by Syrian government forces and other parties involved in the conflict. In July 2012, the situation has worsened to be considered as an internal armed conflict, under international humanitarian law, according to ICRC.

SWN believes that when Syria goes though the transitional phase, there will be an opportunity to change the legislations to ensure full equality for women in civil, political, economic and social rights. The Network is fully committed to advocate women’s equal participation in peace building, security and future governance. A main objective is to ensure women’s participation during transitional phase in all bodies including the drafting committee of the constitution.

Nowadays, the majority of women are victims of the conflict; either used as a weapon of war or became the adversely affected groups. Therefore, SWN and other Syrian groups have started an initiative with the supported of UN women office. It demands;

• immediate cease of all forms of violence

• release of all victims of arbitrary detention; especially women and children

• respect of international laws related to the protection of women and girls, and UN resolution 1325

• taking special measurements to protect women and girls from Gender Based Violence (GBV).

The Network is lobbing for gender equality and women’s rights as part of international women democratic movement. It addresses the culture of marginalization, exclusion, oppression and social injustice against women.

Our mission cannot be achieved without the support of other international organizations that can highlight Syrian women’s issues and contribute to change the stereotypical images of Syrian women. Therefore, SWN is heading to Nordiskt Forum to get closer in engagement with other women’s movement from around the world, in order to make the voice of Syrian women loudly heard.

http://swnsyria.org/

New Action on Women's Rights!

Idag är det en månad kvar till Nordiskt Forum Malmö 2014 inleds i Malmö

Från den 12 juni och i fyra dagar kommer massor av människor – aktivister, forskare, politiker, fackförbund, intresseorganisationer, tjänstemän, studenter, privatpersoner och många fler – samlas på Malmö Arena och Malmömässan under rubriken ”New Action on Women’s rights”. Det är första gången på nästan 20 år som så många människor samlas kring dessa frågor. Senast var i Beijing 1995, då världens länder enades om The Beijing Platform of Action, eller Pekingplattformen – ett handlingsdokument med 12 punkter som skulle åtgärda ojämställdheten i världen. Kvinnors mänskliga rättigheter skyddas genom Kvinnokonventionen, eller the Convention on the elimination against all forms of discrimination against women (CEDAW), och Pekingplattformen är en handlingsplan för HUR vi ska realisera dessa rättigheter.

1995 såg världen annorlunda ut än den gör idag. Världens länder kunde enas om mål och formuleringar som de idag inte vill ställa sig bakom, på grund av den backlash gällande jämställdhet och kvinnors rättigheter som varit tydlig under de senaste åren. Men vi kan inte vänta på att denna backlash ska gå över av sig själv. Något måste göras. Det är åter dags för handling – ny handling för kvinnors rättigheter! Därför ses vi under fyra dagar i Malmö för att ta fram nya strategier för handling, diskutera kvinnorörelsens organisering och framtid, för att mötas, diskutera och föra feminismen, jämställdheten och kvinnors rättigheter framåt.

Under den månad som är kvar fram till forumet kommer vi att fylla den här bloggen med inlägg från aktörer, personer och organisationer som på olika sätt är engagerade i, och arbetar för, jämställdhet, feminism och kvinnors rättigheter. De kommer att berätta för oss vilka frågor de anser vara viktigast, hur de jobbar med dem, varför Nordiskt Forum Malmö 2014 är viktigt och på vilket sätt de är engagerade i forumet.

Vi tackar alla som bidrar till detta, och hälsar till er alla: pepp och njutbar läsning!