Nej till särartsfeminism i alla dess former

“Om du lämnar ditt barn till din man, acceptera att barnet kommer att: lägga sig på annan tid än du tycker är lämpligt, få på sig blöjan med baksidan fram och skrika mer än du skulle tillåta”, citat av Maria Borelius, före detta moderat handelsminister, som skrivit boken ”Sedan du fött”. Detta är konservatism och särartsfeminism (om det ens kan kallas feminism). Män och kvinnor är i grunden biologiskt olika och ämnade för olika uppgifter. Istället för att sudda ut gränserna mellan manligt och kvinnligt bör alla ägna sig åt det kvinnor och män traditionellt ägnat sig åt.

Socialisten Nina Björk skrev den i feministiska läger hyllade boken “Under det rosa täcket“, i vilken hon gör upp med särartsfeminismen. På senare år har Björk kommit till nya insikter. Hon kritiserade Birgitta Ohlsson (Fp) när hon tackade ja till att bli EU-minister trots att hon var gravid. Björk själv led när hon lämnade sina barn på förskola. Hon förstår inte hur en kan prioritera sin karriär på det sättet när en har barn. Det här är bakåtsträvande särartsfeminism. Eller som debattören Karolina Ramqvist uttryckte det; “Nina Björk är nykonservatismens starkaste filosof”. Björk försvarade sig med att det är det kapitalistiska systemet det är fel på.

Likhetsfeminister menar att kön framförallt är en social konstruktion. Olika uppväxt, förväntningar och strukturer ger oss olika roller i samhället - och det gynnar män.

Så långt är socialistiska feminister, till skillnad från konservativa feminister, oftast med oss liberaler. Liberala feminister inser att klassiskt kvinnligt kodade yrken och uppgifter nedvärderas i samhället. Det är ett feministiskt problem och ska bekämpas. Men till skillnad från konservativa vill vi inte låta det stanna därvid, utan uppluckra gränserna mellan manligt och kvinnligt. Även här är socialister med oss liberaler.

Men socialister talar ofta om att kapitalismen uppvisar en manlig världsbild. Att kapitalismen är skapad av och för män. Anledningen till att kvinnor och liberala feminister strävar efter kvinnors möjlighet till karriär och tjock plånbok är för att vi är förledda av det manligt kodade, kapitalistiska systemet. Och det systemet ska feminismen göra upp med, enligt dessa. Men utgår en från att pengar och karriärklättrande är manligt, gör en på samma gång en generaliserande analys om mäns och kvinnors natur. Resultatet blir att kvinnor som vill ges samma möjligheter som de män klassiskt har haft skuldbeläggs.

Att kämpa för kvinnors möjlighet till karriär och framgång och omfamna det marknadsekonomiska systemet är inte att lida av penisavund. Inte förrän kvinnor är ekonomiskt oberoende av män kommer sann jämställdhet att uppnås. Där är den liberala kampen oumbärlig.

Socialister klär sig i likhetsfeministiska kläder för att bedriva klasskamp. I jämställdhetskampen vandrar konservativa och socialister hand i hand - rakt tillbaka till femtiotalet. Det krävs liberaler för att bryta förhindrande könsnormer och låta kvinnor och män slippa reduceras till enbart kvinnor och män, och istället låta oss vara precis dem vi själva vill vara.

Josefine Temrell, feministisk talesperson Unga Folkpartiet
Anna Zachrisson, andre vice ordförande Unga Folkpartiet Skåne

http://unga.folkpartiet.se/